I det blå rummet med de stora guldkantade speglarna
och den mystiska damen med ett djur över axlarna,
hon som hänger på väggen, sitter en liggande åtta tillbakalutad i
en rödaktig konceptstol. Jag fortsätter i all oändlighet,
i all oändlighet, i all oändlighet…

Jag hör en dunkel lukt, lite mystisk.
Jag vet, man hör inte lukter,
men om man fortsätter i all oändlighet,
i all oändlighet, i all oändlig…
Ja, då vet man saker som inte andra vet.
Hur man får sinnen att sina och utveckla något nytt.

Men jag är även ensam i oändligheten
i mig själv
i världen
bland blommor,
blixtar
och bläckrosor.
Allt bläck i världen
kan inte skildra min ensamhet
min ensamhet i oändligheten
i mig själv.

Jag sitter på en tron
i en borg.
Hör musik,
magisk,
på avstånd
PANG!
Världen exploderade.
Kvar finns jag,
Oändligheten.
Jag pusslar ihop borgen,
världen
och universum.
Ett kort avbrott.
En störning i oändligheten,
en störning i mitt jag.