en stor blå duk skymde mitt synfält
och i stället för att vika undan igen
manade jag fram bilden av dig
med kraftfulla svarta streck

dina drag var svårflörtade
svårfångade i natten
men jag red dig ändå
som din egen personliga mara

frustrerad kastade jag min pensel
klädde av mig naken och brottades med dig
blottade mitt innersta djup för dig

jag duken färgen och skapandet var ett
och vi målade dig om och om igen

till slut var du där framför mig
jag var svettig och andlös
min röst var svag

vem är du
vad vill du mig

du mötte mina frågor med tystnad

innan jag släckte i lokalen
och gick ifrån dig

målade jag hela duken blå igen