I hörnet därborta, där sitter hon.
I mörkret det kalla, naken och ensam.
Armarna runt benen som hon drar in mot kroppen.
I försöket att känna sig tryggare, ingen ser.
Tårarna som rinner, hon vaggar fram och tillbaka.
Tystheten, allt verkar så stilla.
Andetagen bleknar med mörkret.
Ingen vet, ingen ser.
Det som händer i det ensamma mörkret, kan ingen ana.
Så naken mot världen, ett hånskratt.
Det ekar utan luft, vakum.
Flottigt stripigt hår som hänger.
Den unkna doften, utan vatten.
Upprepande om och om igen..