där gatornas kullerstensbeläggning
förut skavde under sulorna
finns nu en anonym och mörk släthet

jag har gjort slut med staden
den är inte längre intressant för mig

där trappor och motlut
erbjudit tung andhämtning och
reflekterande uppehåll
skapas nu plant tunnelseende

på samma sätt som jag pressat den
tätt mot hjärtat
finns den nu endast kvar i mitt sinne

parkernas skuggor söker sig inåt
nattljusen rinner ner för stolparna
och söker blottade nackar

jag har gjort slut med staden
men den släpper inte greppet om mig