Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
en slags inre resa


Och jag, jag blundar

 

Jag faller ur det inhemska
leds mot nattens tystnad
solen fäller sitt sista gula

 

och jag, jag blundar

 

för vad är tiden,
annat än klockan
som slår mot döden

 

tick tack tick tack

 

men hjärtats ur
väcker längtan

tiden stillnar

 

och jag, jag blundar

 

hör kyrkklockan,
ringa in, ringa ut

 

en tid till ända

 

och jag, jag blundar

 


Fri vers av Maria Zena Viklund
Läst 283 gånger och applåderad av 11 personer
Publicerad 2008-11-26 14:06



Bookmark and Share

  H. Karla
Ibland är det med slutna ögon man ser mest.
2008-11-29

    Jnåt
så blir det ibland. man blundar med öppna ögon...
fint var det!
2008-11-26

    Bodil Sandberg
Viktigt med en inre resa emellanåt..att blunda och låta sig föras in i det undermedvetna..försjunka i det som är..helt underbart fångat!!!
2008-11-26

  पिWhite Eagleॡ gästas av &#
döden är en registrator, på den linjal som vi alla nångång, fastnar.
Som flugfångare.
2008-11-26
  > Nästa text
< Föregående

Maria Zena Viklund
Maria Zena Viklund