Hon var inte särskilt snygg och kompenserade det med att vara helt jävla dum i huvudet. Jag undrade hur länge detta skulle pågå. Sög girigt in mig av röken från hennes cigarett. Med lite tur skulle dess söta gifter hinna ta livet av mig innan hon gjorde processen kort med mig genom att bara vara sig själv. Ljuset var murrigt och jag fick kisa för att överhuvudtaget kunna se något. Kanske var det lika bra. Nej, det var bättre. Bredvid oss satt ett dussintal andra par i liknande situationer. Somligas glas var helt urdruckna; andra valde att spara på dropparna, som om de visste att kvällen skulle bli lång.

Det hade ju börjat så oskyldigt. Vi träffades som avtalat vid tunnelbanan och då verkade det faktiskt helt okej. Hon hade en röd kappa och en svart stickad halsduk. Det lingula håret låg i ett burrigt fågelbo på huvudet. På avstånd såg det charmigt ut. Hon hade en sån där tantväska i slitet läder och det första hon gjorde när vi kommit inomhus och satt oss var att hälla ut dess innehåll på bordet mellan oss.

En gul plastkam. Läppglans. En puderdosa med märket på locket så utnött att jag fick mina misstankar om att hon måste vara riktigt jävla osäker på sig själv bekräftade redan den första kvarten. Bådade inte gott. Vidare: En bussremsa. En pocketbok: Under det rosa täcket. För i helvete. En limegrön portmonnä, halvöppen. Jag kunde se några enkronor glimra där inne.

"Betyder det här att du tar första rundan?" undrade jag och fyrade av mitt vackraste clownleende som jag övat på framför spegeln i flera timmar. Jag nickade mot portmonnän när hon inte verkade förstå. Hon verkade inte road.

"Jag tror inte på sånt där. Jag menar, det är nog bäst om vi betalar var för sig."

Oväntat.

"Visst", sa jag. Inte mig emot. Faktum är att det var bättre. Hur många gånger hade jag inte lagt ut en jävla massa pengar på brudar utan att få något för det? Och nu var jag verkligen inte så grisig att jag jämställde bjudöl med sex, och definitivt inte så korkad att jag trodde att det skulle resultera i det. Men hey, var det verkligen för mycket begärt att bli behandlad som man behandlar andra?

"Så ... vem är du då?" Jag försökte låta intresserad och var det nog fortfarande, i alla fall den första timmen. Jag hade låtit henne både betala och hämta första rundan öl. Allt i jämställdhetens namn, tänkte jag mig. Men hon verkade inte ha uppfattat det så. I stället för att svara fiskade hon upp en cigarett ur ett knöligt paket jag hade råkat missa när hon hällde ut det på bordet tillsammans med resten av sitt liv.

"Visst, det är lugnt med mig. Ingen fara." Jag bemödade mig inte ens om att försöka låta ironisk. Hon tog några snabba bloss på cigaretten och lät den sedan vila mot askkoppens kant.

"Du", sa hon och tittade mig rakt in i ögonen, "bara så du vet har jag lovat att träffa en kompis ikväll, så jag kan inte stanna så länge."

"Visst", svarade jag. "Nähä, okej."

Jag borde ha jublat inombords, men eftersom jag alltid varit en självplågare av rang blev jag först uppriktigt ledsen. Ett par klunkar öl visste dock att dämpa denna känsla och efter ytterligare två glas undrade jag hur i helvete jag ens kunnat känna någonting i samband med den här människan överhuvudtaget. Då hade vi hunnit gå igenom såväl politik (där jag inkasserat ett ovanligt intetsägande fnysande när jag avslöjat att jag röstade på folkpartiet. Jag hade varit med om värre) som tv-underhållning (mitt avslöjande att jag inte tittade på tv fick henne faktiskt att flacka med blicken en smula, som om hon inte visste vart hon skulle ta vägen. Små grytor har också öron) som musik (där vi inte hade några gemensamma referenspunkter överhuvudtaget).

Ännu en öl till och jag ville bara att det skulle ta slut. Men att få en kvitto på min desperation, det hade hon då fan inte gjort sig förtjänt av. Jag drack ur glaset, satte ner det på bordet med vad jag hoppades var en ordentlig bestämdhet. Sedan fyrade jag av en av mina favoritraketer.

"Ibland brukar jag tänka på Blondinbellas blogg när jag runkar. Inte på själva Blondinbella, utan mera på hennes blogg. Jag tänker på den, på hennes meningsbyggnad och jag mår bra, för jag vet att jag skulle kunna göra det så mycket bättre. Fattar du? Världen är mitt ostron, men jag gillar inte skaldjur."

Jag tror inte hon riktigt hann uppfatta vad jag precis hade sagt, för just då ringde hennes telefon. Jag utgick från att det var hennes kompis och gick på toaletten. Väl stående vid pissoaren tog jag min goda tid och stötte under tiden ut ett antal djupa suckar av blandad härkomst. När jag kom tillbaka till bordet var hon borta. Ölskummet låg och gonade på botten av mitt glas. I askkoppen låg tre fimpar och skämdes, men de vägrade att säga för vem.