den här texten skrev jag till min systers begravning på försommaren 2005
hon dog i cancer men var en av de mest levande människor som funnits
hon var min lillasyster - men hon var ingen liten människa
Till min syster
Som en flammande fackla
från ditt första andetag
en brinnande livslust, kraft och envishet
absolut, ibland skoningslös ärlighet
trofasthet och lojalitet
en vilja som kunde försätta berg
blixtsnabba tankar, analyser och beslut'
och en viss otålighet
över andras långsamhet eller oförmåga
men ändå med tålamod och värme
där det verkligen behövdes
allt detta i denna lilla kropp
inte undra på att det kändes
som om din personlighet sträckte sig'
långt utanför din kropps gränser
och ibland fick oss att glömma
att också du stundtals var sårbar och ledsen
du var en fighter och du brann
för allt du trodde på och ville
med en intensitet som solens hetta
en glödhet julidag
och du övervann hinder efter hinder
reste dig efter varje förödande slag och gick vidare
och när det till slut inte gick längre
accepterade du sorgen utan bitterhet
öppnade den innersta dörren
lämnade din sjukdomströtta utbrända kropp
och gick ut i den andra världens strålande solsken
där all din heta längtan är hemma
och där du väntar på oss med glada ögon
men tomrummet här är väldigt stort