Massor av vatten har runnit

      under bron

och lika många tankar har

    flutet i mitt huvud

Jag har seglat med dig
     

        och utan

ner för vattenfall av minnen

som det gulnande löven

i bäcken om hösten

Nästan drunknat i mig själv

saknat luften och syret

         du gav

du,som virrvlade och

strömmade av liv
 

och i min svarta blanka
 

syrefattiga tjärn
    

       gav du

Nu fryser vattnet till is

bara den sista lilla fåran

som gör att man ser bäcken

          levande

       strilar sakta

bara för att överleva

letar den värme och

         vårtid