Parkbänkarna har smutsats ner av allt vårat hat,
och vi har klottrat över våra inristningar på dom bruna parkbänkarna.
Du+Jag+Föralltid=Lögn.
Dom gamla tanterna på andra våningen har kastat tomma mjölkpaket,
då vi har dansat fulla klockan tre på natten och skrikit meningslösa ord.
Men såna dagar har sen längesedan slutat att existera,
Och jag skriver poesi från natt till dag.

För
Jag
Försöker
Att
Skriva
Ner
Allting
På
Papper,
Så
Att
Jag
Aldrig
Glömmer
Bort
Meningsfulla
Händelser.


Men tillslut kommer jag att glömma bort ordens mening,
Så som vi glömde bort att leva.