Snöflingor seglar ner i min mage och bildar samhällsskildringar i form av vissånger.
Melodin består av namnlösa känslor som vägrar att träda fram i en tydlig form.
Ett spontant nynnande får funderingar att smälta isen framför mina fötter,
När de att går en stilla promenad i ett tidlöst Sollefteå.
Knäpper fingrarna i takt till rytmen av bryggeriets susande berättelse;
Som talar om för kroppen att snart får den vila bort dagen i en mjuk säng.
Tar den vägen där jag möter Hembygdsgården som står där i sin idylliska prakt,
Och ångar sommarminnen mitt i den kalla vintern.
Jag svänger till höger och ser min bostad stå och vinka.
- Hej Välkommen hem!
skriker det gröna huset som närmar sig snabbt
fram som en sällskapssjuk hund
Och jag hälsar tillbaka med ett glatt berusat leende.

Äntligen hemma!