du har liksom gjort mitt liv till en bergochdalbana
upp och ner, fort, adrenalin och stop
den har liksom stannat, där nere
inget händer
så jag hoppar av
satsar på lotterierna miljoner gånger
utan att vinna en sådan där stor Marabou låda
och alla går med något i handen
men jag har ingen choklad, ingen vinst, jaha
någon kommer, satsar på ett nummer
och vinner på första försöket
äsch, jag ger upp
virvelvinden gör mig bara yr och förvirrad
och uppskjutet skjuter aldrig upp
det bara stannar där nere
och jag vet att jag inte vill ha bergochdalbana
för då kommer jag ingen vart
men den lockar på något sätt, trots att det är fel
spökhuset skrämmer ihjäl mig
och varje krock i radiobilarna gör bara ont
tills hela jag värker
slänggungorna, i vackra pastellfärger
är inte så lugna som de ser ut
dem och en rosa sockervadd gör mig lite lätt illamående
vackert, stort som det når upp till himlen
parishjulet, jag sätter mig i en vagn
och plötsligt, sätter du dig jämte mig
och nu kan vi snurra hur många varv som helst

alldeles alldeles fantastiskt