Skulle vi gjort annorlunda

kunde vi försökt

Om vi inte va så vilsna

skulle vi kunna fösvara oss

mot all vår stolthet

den som grep oss bägge

och ingen kände ordet

Om jag bara öppnat min mun

sagt det orden jag lärt mig

men vad gör det för nytta nu

du är utom hörhåll

och jag min idiot

som inget kunde säga

Va fan till ingen nytta

nyckeln till oss till vårt lås

 i ett ord

förlorat i minnen vart tog det vägen

i bitterhet glömmer man

fullt upp med och andas
 
och försöka överleva

försöka försvara det som va mitt

Stolthet
 
aldrig ge sig aldrig visa att

man kanske hade fel

aldrig säga det

bara förbanna och

öppna dörren och ge sig av

Nu har jag ordet

försent för allt

försent för oss

så jag tar det i min mun

och viskar det tyst för mig själv