Fredens Liljor
växte upp med rötterna
djupt
i lerjord
stadigt bland
kapsyler, glaskross
knytnävar, blod
och kanyler

Omsorgsfullt
och skyddad
av kraftiga vänliga nävar
Vattnad av
ren äkta kärlek
till alla och allt.

Fredens Liljor
står nu stadigt
i stormen
som dansar
från strandängarna
över
den vida slätten

Jag bodde
bredvid 
såg att
Fredens Liljor
växte
och samlade
daggen 
underbart
slarvigt
och livsgivande

Medan 
en mild avundsjuk glädje
växte som ogräs
i min trädgård.

Tog farväl en sommardag
det gula tegelhuset
står kvar
Man kan ännu höra
skratten
hammarslagen i garaget
skriken
och sångerna
när kvällen är stilla.  

Nu plötsligt
ser jag dem igen
på en annan plats i livet
de står lysande
med
vackert solkiga
kronblad
och så levande
något kan bli.

TACK.