vi inväntar det sista

det näst intill tysta

leendet har kallnat

betraktar ord

          som ekar mot våra sinnen

ser hans ställföreträdande jag

göra allt därute som han borde

          för att bereda andrum

          i väntan på besked

där avvaktar tanken

jämrar sig mot gråthöljda ridåer

hulkar tröstlöst mot handryggen

sträcker sig bort

att våga släppa taget om tanken

är att vinna ett liv,

tills man vet

och tiden rann inte längre

          över bägarens kant

i stunder då allt hade

          samma prioritet

© Birgitta Wäppling, 1 december 2008