Redan medlem?
Logga in
nån slags jag känn mig själv senryu
ett jag ur tiden som vänder hem
Jag, min mors ånger
där emellan tystnaden
för hårt skärda grenar
ett kalhygge
ett ansikte på flykt
skimrande strandsnäckor
det hårda skalet
kallar havet
min aldrig mitt
hudlösa löften
ett foster i hinna
darrar obetingat
en ärrad måne
glöder ännu
fjärilsvinge fladdrar
jagar svarta barndomsnätter
trädet skälver
slår rot i myllan
Bunden vers
(Haiku)
av
Maria Zena Viklund
Läst 296 gånger och applåderad av 6 personer Publicerad 2008-12-13 19:25
|
Nästa text
Föregående Maria Zena Viklund |