Jag väntade i en timme vid altaret medan mina syskon skyndade sig in till ceremonin. I rummet där bord svävade omkring brydde sig ingen om livet och döden eller de kval som låg bakom en vanlig kärleksakt. Jag tittade runt på listan bland namnen på mina besläktade och en ruta var vakant och fattig. Det var någon jag hade glömt att bjuda som satt håglös och skickade iväg sina pengar till de svältande i hennes förlovade land. Hon var groteskt fet och såg sin popularitet dala och jag hörde tydligt snyftningarna välla från en storstad över sju hav som var tryckta i hotfullt rött i en annars svartvit tidning.

Jag blev fullare och fullare när ringen till slut låg på fingret och jag svor min eviga trohet, det var en formalitet och än en gång såg jag våra namn på ett ark. Bröllopsnatten spenderade vi i ett skräpigt höghus där det i ett tomt rum gick en sladd till en elektrisk stol som verkade vara ombonad och omtyckt. Medan vi låg blyga och orörliga steg en gammalengelsk lord ur en strupe som ur en knastrig telefonlinje och berättade om hängda män i lador och casinon och jag kände björnfällens statiska elektricitet under mig.

Lolitan under peruken såg ingen större skillnad på världsdelar och epoker när stadsdelen flockades av nattdjur som modstulna traskade bland cypresserna i prinsarnas trädgård. I morgons bild föreställde en magisk lanterna där de navigerade genom en skam som aldrig ville sina. Och när de hade glufsat i sig all glass stod deras missbildade syster vid diskhon. Ställd med ögon gröna av minusgradig enfald kröp hennes dagar genom vidrighet när flera tyranngap öppnades samtidigt och vrålade ut sina barska och motstridiga order.

Varje fjäril skulle tappa fotfästet i luften innan den ens försökte att nå det omöjliga guldet. Havet hade en livslinje i handen som var sprucken och kontakten bröts. Endast hennes egen häpnad slog som ett räddhågset hjärta och hon styrde konversationen dit hon ville ha den och skulle vakna för första gången som kapten på sitt eget skepp.

Hennes sida åldrades med hundra år. Den keltiska känslan löpte och ingången till katedralen var ett blixtlås där hormonerna trängdes. Öster om en nyck låg de rörliga bilderna av Dracula och wienervalsen i det övervakade rummet fann sina dansöser som kved på soffan när det äntligen begav sig och var kolmörkt omkring dem. I hennes närsynta våld såg du allt med knivskarpa glasögon och alla korridorer med intelligenta älskare var glömda.

Innan det var försent ville jag gå in i ditt nattsvarta projekt och stuva om allt du trodde dig minnas och veta om mig, den frostbitna dottern med sina kalla och röda händer. Mannen med en minskande hjässa av is torkade svetten ur pannan. Han hyrde ut kroppar som innan de sprattlade satt bakom ett fönster på en stol i något som kallades Planet Pussy Virgo. I den fallande skymningen och hennes omfamning kokade kontoren av vätskor och blaskig konst och hon berättade om sin förödande förebild. Den tröst som inte fanns. Ett frambesvärjat ingenting. Döden kunde inte tala. Vi såg henne sjunka långsamt in i drogen.

Hon ser en helt annan vinkel av samma inzoomade man, en annan förutsättning och en främmande person som står halt i vimlet med pengarna brinnande i den pipa de små har dansat efter. Han tror inte sina ögon när hans föräldrar möts och han står i kalejdoskopet och färgerna sprutar och vänds hånfullt mot varandra. Gudarnas munsbit, villovägars tankar och en glugg i en mur där man kan titta tillbaka om man är osäker. Han pratar i en timme med den krossade spegeln. Han öppnar böckerna som slängdes bort innan de ens lästes. Han fattar pennan och skriver orden stötvis med ett missriktat blod och åren gick långsamt och natten var som vitast när jag höll honom i min hand och vred mig av skratt.