Jag vet inte om det var fjärde sanningen,
den som landade vid 16 års ålder,
som flätade livsband samman

eller också var det rösten som brast
och jag förstod, sanningen ligger
aldrig långt borta från det osanna

nog kände jag alltid doften av lögnen,
sippra ut från din hud, även om tungan
var sluten och stum len mot min hud

pysslighet, ett sätt att hålla
viktigheter borta, det lärde du mig,
det, och att blunda är bättre än titta

men jag var aldrig din dotter,
även om blodsband höll oss samman
för mina ögon såg redan vid fyra,
det du sopat under mattan
för att kunna styra

jag var samvetet
född ur din skugga
här för att blotta det dolda
öppna såret låta livsvaret
rinna ut med avloppsvattnet

ej för att behaga