ditt vinröda mörker mot min mörklila skymning
så förlorade vi är på dödens fält du och jag
bland vallmor och minor

du är så vacker där du vandrar ostadigt
på drömmars minfält på jakt efter röda liljor
i vår detonerande öken

ditt hår som glödande flammor i solen
när du korsar självantända eldar
med mitt rödaste draperat runt dina konturer


skulle vilja föreviga din skönhet
så flyktig i sin fullkomlighet

berätta för dig om värken, den kroniska
i ett totalintoxikerat blodomlopp

hur kicken är så kortvarig numera
att ruset aldrig överglänser abstinensen
att allt bara går ut på
att känna känna känna


radarn som slutat vägleda för länge sen
intuitionen som nog mest är inbillning
under din förvirrande tystnad


det vore så lätt att bara knulla
för att komma bortom själens rädslor
spela dig till köttslig hängivelse
söka svaren som kommunicerats bort på din längtande hud

komma dig så nära att dina sanningar
skulle balansera njutningens brant,

men det är inte under orgastiska himlar
jag vill äga dig även om tanken är berusande


tungor som glider veckade kronblad
i fuktad slow motion,
dricker dig i syrlig vibration
under rastlösa länders bultande rytmer

händers grepp över erigerade bröstvårtor
tyngden när de pressas
under höfters intensiva stötar

våtmarkers hemliga skrymslen
det pulserande trånga som kramar fingrar under heta forsar



vår älskog skulle aldrig kunna stilla min längtan
bara få den att brinna ännu mer
under romansens successiva död

jag har sett det förr hur det oundvikliga hinner ikapp
när drömmarna exploderar där vid verklighetens stup

aldrig har jag kunnat förhindra
dödens trängande nöd


du kan inte förstå min kärleks mållöshet
hur den bara vill existera i fantasier
där den kan möta längtan i olika skepnader

att friheten är just det som du åtrår
som oåtkomliga diamanter på din horisont


men egentligen vill jag dig
så mycket högre
nånstans dit själars spegling ännu inte vet


med kärleksfulla avsikter långt bortom tvåsamhet