Just då faller hela himlen

flödande i vintervåta tårar

mellan rymden

och våra dränkta ansikten

vid öppna vatten av svallande toner

som pantsätter sin rösträtt när stämmorna ljuder

där bryter vi jordens mark

äventyrligt

i ett konsekvent gytter av händelseförlopp

utan hänsyn till outsagda halvkväden

sveper den oändliga mängden

mot de församlades häpna anleten

mot det utmärkta

        hos dröjande vålnader

drar spörsmålen i sträck mot gestaltningen

        av svarta konturer

naglar dem mot deras utandning

        med nyväckta sanningar

ser vattenpärlorna stänka

anar

att åtskilliga genmälen

             ligger i sin linda

             formas innan frågorna röjer dem

ger repliker till känna

som för samtalet längre

             än påföljdens understa skikt

djupare än flodvågors faktiska virvlar

vidare

mot störtsjöars ursprungliga medelpunkt

             inväntar

© Birgitta Wäppling, 20 december 2008