det blommar på fel äng
löven knastrar under fötterna och alla fyrklöver
har redan förbrukats
du har planterat minor
ytligt under huden
ingen
får
röra
mig
igen

känslorna ekar
slår tillbaka på drömmarna
som martyrer faller dom och marken
kamofleras av hat
du ser inte grunden
det har du aldrig gjort
någon viskade att du
var rädd för sanningen
men det är vägen dit
du borde frukta

våran tid är begravd
men kvarlevorna lever och suktar
efter bekräftelse
mina ögon blundar inte
föränn du hittar tillbaka
disiga veckor passerar som
vilket tåg som helst
vi är försenade

kärleken väntar inte längre än
två sekunder och våran tid
är redan förbrukad