Mörka ondskefulla ögon
klösande naglar likt klor
Ett skrik
blod som flödar
döden som sakta infinner sig
Allt har fallit till ro
Världen
Rymden
Allt är svart
solens värmande stårlar
som sedan länge
varit en bekräftelse på liv
har sakta men säkert
dött ut
I mitt eget universum
har allt dött
I min egen själ
är allt svart
finns det någon
ensam och övergiven varelse
som kan tända ett ljus
av gemenskap i min själ?