Att finna en inbjudan gömd i sin post
förseglad med kungligt emblem
vars utsmyckning gnistrar som kronornas frost,
vars skönskrift i sig är poem,
får händerna varma av liv då de skälver
i takt med det febriga hjärtat som slår
vid tanken på ramar förväntningar välver
kring kommande år.

Vad döljs bakom fönster med gyllene karm
och dörrar med silverbeslag?
Vad yttras för ord där i festyrans larm
då nyårets natt blir till dag?
Så lätt att försjunka till drömmarnas dyner
invid horisonten där luftslottet står.
Allt skönare blir dess begärliga syner
för var dag som går.

Så varför blir oron en tätare gäst
allt närmre det firandets natt,
ger ostadig hand, då man klär sig till fest,
beblandas i sånger och skratt?
Än darrar gestalten i glänsande kläder,
än spanas det ivrigt mot lysande sal
vid inledningssteget som högtidligt träder 
till nyårets bal.