svaret du alltid velat
tålmodigt
i tystnadens ingenting
kanske ett svar i sig

dränkt i kravlöshet
frodas vårt oberoende
avstånd


undviker

undviker


att möta framtiden
som skymtar
i dina irisars längtan


din drömda verklighet
där det funnits en plats

reserverad för mig
på obestämd tid


fast,
i de sårade reflektionerna
kan jag utläsa att
obestämd inte är samma
som evig

att framtiden börjar bli otålig


i mina blickar ser du allt
som hjärtat vägrar

ingenstans
visar sig svaren
som du hoppas


jag känner
att du vill slå rot
i mig


så visioner
i mitt mörka
se möjligheter bli
till realism


klona mina drömmar
så de blir identiska
med dina

förena oss genom klyvning
se samma vyer

vill att vi
ska referera till
samma liv


bli ett med kärleken
som kräver


K—Ä—R--L—E—K—E—N


ekot av bokstäver
som glider
längre och länge
ifrån


ljudet som tappar sin betydelse
blir främmande
vid upprepning



så vågar jag mig in
dit du drömmer


vandrar en bit
på de outforskade stigarna


låter min tyngd nudda
dess okända materia
tillåter bilderna
att ta form



för en sekund
ser jag mig själv le åt oss
genom framtidens glaskula

ser visoner
som du inte ens
skulle tro på


ser till och med
det okända som ett alternativ




som en styrka
långt inifrån



men.
snabbt
återfaller jag
till välkänt territorium

beslutlöshetens ödsliga åkrar


som så länge närt
mitt hjärta med
förbrukad adolesens


utmärglade kyssars
förgängliga slag