Fredag eftermiddag, tomt och mörkt i industriområdet.
Inte många som jobbat idag.
Känner kylan krypa innnanför huden
och fylla hela mig
även känslorna krymper och huttrar
fingrarna värker trots handskar
och bussen som skulle komma nu är inställd.
Månskäran är skarp och vacker och de stjärnor som skymtar
trots stadens ljus känns avlägsna och kalla.
Ingen tröst att hämta där.
Försöker värma upp kropp och själ med varma toner
av Amanda Marshall i ipoden och en snabb marsch mot nästa hållplats
men vintern har frusit fast i mig just nu
och vill inte ge sig.
Det tar en evighet att ta sig hem
och jag är trött.
Allt det som är hopp och ljus och glädje i mig
har tagit paus en stund.
Det hjälper inte med varmt the, varma vetekuddar och
tända ljus. Nu behövs starkare medicin.
Tröstande , roliga, galna eller tokromantiska ord
-böckernas ständigt tillgängliga tillflykt.
Att lämna sig själv och drunkna i en annans historia en stund
gråta och skratta i någon annans liv...glömma kyla och
glömma värkande känslor och njuta
den framskapade skrivna världens solar
det kan hjälpa.
Jag vet ju att glädjen återvänder, så småningom.....

Imorgon vaknar jag nog till sol.
Imorgon blir det nog bättre.