En sommardag så satt jag där, under en gammal björk
och tänkte på när jag var kär, och framtiden kändes inte det minsta mörk
jag tänkte på hur lycklig jag varit en gång i tiden
men nu är denna tid sedan länge förliden

Jag tänkte på hur upprymd jag varit en gång i livet
när jag tog det stora klivet
in i äktenskapet, där jag trodde lyckan fanns
detta kändes som mitt livs stora chans

Hon var vacker, och snäll, och duktig på alla vis
och berömde mig ofta, bara ros och inte ris
jag gav henne presenter och rosor i stora fång
och överraskade henne någon gång med en kärlekssång

Det gick några år, och allt kändes bra
det var skönt att ett hem, en hustru och arbete ha
men innerst inne så fanns där en misstanke i min medvetenhet
och en dag så kom hon hem och berättade om otrohet

Vårt förhållande tog slut, och även mitt mod
jag var så ledsen att jag kunnat gråta blod
att vara med om svek och otrohet var så overkligt
ja, det var rent av otroligt märkligt

Varför skulle detta hända mig som kände sådan lycka
det kan ingen svara på, men man kan väl få tycka
lite synd om sig själv, när sådant händer
när allt börjar gå utför, utan att lyckan återvänder

Så det var en lång tid efter denna händelse som kändes mörk
nu sitter jag här och grubblar under min björk
och funderar på om det kunnat bli annorlunda
jag får nog sitta här ett tag till, och fortsätta att begrunda …



© Ted Örnberg 2009