Snödrivor
vid vägkanten och
rosorna låg nog någonstans där under snön
som
lyste oskuldsfullt och
i solskenet
glittrade snökristaller
som föll från himlen någon gång igårkväll.
Jag ville alltid du skulle veta att jag älskade dig
men kanske visste jag inte hur jag skulle forma orden
rätt.
Ville inte att de skulle eka
av tomhet eller falsk vacker känsla.
Och under mina ögonlock skulle du alltid vara fjäderlätt
och underbaralltidunderbar. (tills hjärtslagen tog slut).
I mina drömmar skulle du aldrig lämna mig,

mitt hjärta i din hand var det sagt och

viskningar stöttes ut mellan mina andetag
och under lyktstolpens sken
kände jag mig nästan säker.
En cigg jag aldrig tänt satt mellan mina läppar och
jag tänkte att om man föll en gång
så har man fallit noll.
Man kan ju faktiskt bara resa sig upp

igen.