I timmarna som försvann in i åren lyssnade jag inkännande gav förslag förstod till gränsen av hjälplös förtvivlan, masserade din spända rygg strök ditt hår bet mig i tungan, lyssnade en evighet till med en ängels tålamod, konstruerade lösningar på alla dina problem som du aldrig tog in, bara kastade ut över mig, en stor hög av växande bitterhet,  så klart när du inte ens begriper själv hur illa du mår, fortsätt  försöka lura dina sorger att simma gå vidare in i dimman, farväl min vän nu går jag här finns inget syre  att andas och jag behöver luft under vingarna innan de fastnar... för alltid.