Jag behöver inte kalla dig någonting längre
inga förpliktelser
ingen vädjan

jag älskar att vara den förlorade sonen!
jag kan vandra vart jag vill
utan att fly
ingen gränspatrull
inte eftersökt

övergiven?
jag är herrelös
men inte vilsen
jag är min egen herde
jag rotar fram meningar lite varstans

förstår du inte?
se mig då som lite av en existentialist
mitt syfte är inte begränsat
till någonting du skrynklat ihop
gömt undan
jag vilar inte i din latens

jag växer hela tiden
förnyas
består inte av samma delar som sist
och jag har aldrig varit du

alla strängar var snärjande
skar av dem
jag kan hålla upp mig själv
och skapa nya band –
bara för att jag vill
för att jag älskar

en helt oberoende existens
inga förpliktelser
ingen vädjan
bara några sista ord
går
     sedan
             förlorad
                               för dig