Förlåt, för du förstår
när jag längtar
doftar dina händer kärlek

och jag glömmer vara vaksam

Kanske tror du jag inte ser dig
men mina ögon ser så mycket mer
när jag blundar

Du är det ögonblick som fryser tid
en vacatio, en evighets blinkning

Kanske är min längtan hedonisk
för det som bär mig nu
är den tillit du odlar

Så länge har jag vandrat
på ensliga stigar
förvirrat mig i dunkla nätter
att jag inte längre minns

Dina varsamma smekningar
lindrar mina sår
och hoppet blir det som läker mig,
som i samma stund river sönder mig

Skulle det då klandras mig
mitt begär efter din hud, dina kyssar
kroppar som leker, äter sig mätta

Vill du, älskade förlora dig en sekund
låta längtan vara det kompass
som leder oss ut på okända vatten