Jag följde hennes penseldrag,
såg hur hon lät sig målas,
som en flykt utan vingars slag
med armarna runt min midja

Och jag hörde hennes tysta ord
i frosten av morgondimman,
att över scenen av flod och jord
spelades allt som varit innan

Att ingen sol kan evigt brinna
och vi måste släppa taget,
vad som finns ska ock försvinna,
tiden stannar för ingen dag

Så jag frågade henne en sista gång
om morgonen nu skulle gry
och i tårar skulle släppa taget,
släppa taget,
håll kvar mig, My.