Jag blev plötsligt medveten om din existens.
Och jag vänder mig om, byter ställning.
Räknar tänderna i munnen. 29.

Du har glömt att raka dig under hakan. Du börjar bli gammal.
Jag skulle vilja böja mig fram och röra vid skäggstubben,
men det skulle verka konstigt. Du skulle bli orolig.

Du skulle tro att jag oroade mig för dig.
Jag oroar mig så förfärligt för dig.

Jag undrar vad du gör, om du är lycklig, om du fortfarande kastar
telefonen i väggen när du är arg. Du svarade inte igår. Om du låter bli
att ringa för att inte vara i vägen, om du är ledsen för att dina byxor från
sjuttiotalet inte passar längre.

Jag undrar om du minns att du måste låsa ytterdörren, om du fortfarande
kommer ihåg att läsa lappen under låset. Det var så länge sen vi satte dit den.
Jag undrar om du någonsin såg filmen jag köpte till dig förra året och jag undrar om du någonsin tänker på alla människor som inte tänker på dig.

Jag hatar att du blir äldre, jag hatar att jag aldrig ringer.
Jag är så orolig för dig att jag inte kan ringa dig.

Jag har 29 tänder. Du har 28, för du tappade en förra året och du litar inte på tandläkare. Du ringde på nyår och var full och sa att 2009 skulle bli mitt bästa år.

Jag oroar mig så förfärligt för dig.