Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

När du når mig

 

Manlighet, dina ögon klär av mig,
klär på mig människan i mig

formar mig varsamt,
till kvinnan,

hon som vet,
denna värld är jag

lycka är,
förlora mig i din famn,

för att bli återväckt
av ett tecken,

två vakna ögon

döden, endast ett eko
från ett liv i flykt

jag vänder mig bort
från ditt livlösa ansikte

hjärtljud stillar, dina armar
svanfjädrar, omsluter mig

 

världen öppnas

 

 

 

 

 




Fri vers av Maria Zena Viklund
Läst 481 gånger och applåderad av 28 personer
Publicerad 2009-01-22 11:53



Bookmark and Share


  Maria Natasja
Mycket fint skrivet!
2009-01-23

  Fredrik Stillesjö
Hej maria zena viklund

Gillar verkligen de två första raderna: "Manlighet, dina ögon klär av mig, klär på mig människan i mig" Snyggt! Hälsar vännen Fredrik
2009-01-23

    Jnåt
tack för att du öppnar din värld!
2009-01-23

  lyckeli
fan, vad jag älskar
ditt sätt att uttrycka dig

imponerad var gång
2009-01-23

  Eva Langrath VIP
Kärlek som ser och älskar för den som man är, skildrat på ett underbart sätt.

Eva
2009-01-22

  Carola Zettergren
ENASTÅENDE!!!
2009-01-22

    Lars Gullberg
Den här tyckte jag om
ett sorts fotografi, som om du memorerat en bild, en bild i dej kanske. tycker om det nakna, finns något levande och mänskligt här, fint

// Lasse
2009-01-22

  Fredrik P. VIP
fångas mest
av inledningen
- är det det här
som kallas kärlek?
2009-01-22

  Inkarasilas
Bombastisk sak, hör den inte alls som tyst utan som ett telefantastisk och du vet shake that assssss, men nu ska jag inte sabba din finstämda dikt, det är svandun och sån liten svart klänning, nice som fan. Första meningen, oho!
2009-01-22

  Ola Rydberg
Vldigt mänsklig
och vacker
dikt
slutet är
magnifikt
2009-01-22
  > Nästa text
< Föregående

Maria Zena Viklund
Maria Zena Viklund