Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Dina berättelser vilar på krusade örngottsband

soltrådar broderar tecken
på återvändsgatornas sista sten
medan tystnaden packar sig själv
i stora säckar

någon bär vatten i vita linnedukar
till sinade brunnar

en dörr stängs, en annan öppnas
någon går in, någon annan går
ut på gatan, på väg någonstans
med återvändandet som enda mål










Fri vers av _Mian_
Läst 628 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2009-01-25 00:50



Bookmark and Share

    lärjunge
... det är svårt att säga nåt med munnen full av Åhhhhh!
2010-08-01

  noname_realmind
Helt otroligt bra denna dikt!

Du lyckas med det omöjliga - att få tiden slå knut på sig själv, göra en loop baklänges... för att återvända till sig själv...

En-annan-värld-dikt... samtidigt som den har en sån hemmakänsla... *super*
2009-02-24

  Vind
Ja, vi gör så mycket istället för det som skulle kunna kännas... Att i så mjuka ord bygga en sådan alienerad känsla är stort!
2009-02-04

  sister mary
Tryggt och vackert vävda bokstäver!
"Soltrådar broderar tecken" - wow så snyggt!
Som en doft av svunna tider och kvinnors vardag o hantverk.
Linneskåpets doft av lavendel och manglade lakan, utsökta monogram broderade under evighetstimmar. Tiden som förunderligt fanns att försköna vardagen, till och med krusandet av örngottsband som fascinerade mig så när jag var liten.
Så nära - och ändå historia, vi rör oss mellan olika världar.
2009-01-25

    ej medlem längre
ja, ditt språk är en välsignelse för alla läskunniga!

vilken styrka den här har, jag blir sådär hellugn och bara vilar i dina ord. Tack!!
2009-01-25

  Maria Zena Viklund
"soltrådar broderar tecken
på återvändsgatornas sista sten
medan tystnaden packar sig själv
i stora säckar"

du har ett sånt fantastiskt språk!
2009-01-25
  > Nästa text
< Föregående

_Mian_
_Mian_