Vågorna slår mot stranden
Ett par beundrar solnedgången
De håller varandra i handen
Jag sitter på en klippa
Vinden tar tag i mitt hår
De sitter så nära,
men jag vet att jag dem inte når
Jag vill så gärna till dem
Vet att jag inte kan
De skulle bli rädda om
jag, denna udda varelse, kom
Jag är inte som de
Jag kan inte gråta
inte le
Jag en sorgsen figur är
Det ensamma havet mig förtär
När dagen blir natt
Jag smärtsamt lider
Om de bara visste om jungfrun som satt
på en klippa och led
medan natten sakta glider.....