Mimosa andades ljus släcktes ut

lila flöt kronbladen in 

stilla i vilande vind

döden kom

viskade tyst

så tyst

smekte gråt 

 höll om med sina trötta

gamla armar

samlade tårarna i

sina  fårade händer

trots att de svider 

så ont

bär han dem i sitt brustna hjärta

alltid ensam på sin eviga vandring