stereotyper kryper
längs min ryggrad
viskar om att höra regn ur samma säng
skakar mig hårt rycker
ur det sista och
sprutar insektsmedel på fjärilarna
i magen som slutar skrika först när du
finner dig i verkligheten

att jag inte skäms jag skäms jag skäms

jag skriver om chanserna jag aldrig vågar ta
alla koppar te i det där köket jag aldrig drack
och en scen på en stol
med ett tillhörande skräckscenario
det är när lamporna slocknar
jag blir till tusen.