jag vill skriva ett klockslag men istället:
ordet ”fan” har nog aldrig varit en benämning för
samförstånd, kanske lycka, förrän nu

jag vet att du vet
och för att ge liv åt ännu en klyscha
så tänker jag att vi bekräftar,
vet att vi vet det de inte vet,
med
ja, jag tänker skriva det ikväll
en blick

du bekräftade för bara någon minut sedan att du
inte
tror
på
ödet

och jag vet ju
tänker att jag ska fråga om dina teorier nästa gång
tänker att du vet att jag kommer att fråga



dagens enda misslyckande var beräknandet av
en konservburk med cocktailfrukts kant i millimeter
kanske också appliceringen av rött läppstift
och de kunde behålla växeln

mitt billiga hårvax mot vitt bioporslin
jag luktade rök och svett kanske vanilj när jag blottade halsen
vi vet vad de tänker och du vet vad jag
eller
jag är så säker på att jag vet vilken av dina
dreads du doppade i handfatet
över en centimeter i diameter och rosa







snälla





jag vill att du går av vid min hållplats och frågar om
du får låna min tändare
oh thank heaven
fan

jag vill att du ser clementinskalet format som ett organ
en orkan
skulle vilja säga vilken som helst
skulle vilja att du svängde med din tomma kattbur i göteborgsluften,
att du lämnade spår i min minusgradsrök


jag vet att
du vet



jag tänker på dina baklängessånger
på självmordsbrev

jag vet att
du vet

att jag är



om det inte ordnar sig till dess så

sjunger vi ”fan” i samförstånd om trettio år
skulle kunna räkna ut hur gammal du är då
eller skylla på svindel
inre syner om hur vi tittar ner från eiffeltornet



en rinnande duett i blått ljus
med alfabetet som bokstavskombination och vi vet ju att

vi är skaparna av de mest vulgära samtal de någonsin hört






verbal judo