välansade redskap
som mänskliga klor
bortrationaliserade oxeltänder
där visdomens tidigare upphört
skyddsbehåring
luktinstinkt för revirpink
borta
förbi
över

fungerande redskapens
frånvaro i naturens ickenatur
där hjärnhalvor halverats
kvarterats muterats
ingenmansland för ingen
kvar
återstår
blir

vem bryter tyst kvist
vem samlar svalans bo
vem planterar viljans vippa
gråter regn
skrattar sol

bakom hårdvalutans krasst strålande skärm
existerar encellig mjukhet av rådande råhet
tuggar vad som varit sådant som aldrig återblir

innanför bepansrade glasrutor
bojas livlöst i mausoleum
föder död
dödar fött

dock

stormars vindpina sockrar salt i sår
gror granfrö björk apel
återdoftar den förgänglighet
som människor byggs utav

förutom vi
du och jag
av pälsklädd ek
klösande varandras ryggar blodiga
med milslånga naglar
bitandes våra nervspunna svansar
i den del som icke är en chimär
begär
av oss
en fortgångshymn