de sälla jaktmarkerna,
dödens ängel,
att falla i god jord.

Varför ska det göra så ont att skratta?
Varför får jag inte le?

Han ligger där i ett stillsamt lugn och ser på mig tacksamt blinkande
han hostar fläckar av vänskap på mitt kavajslag, jag väntar.
torkar av mina nerblodade händer när han vrider, vänder och tystnar.

Jag slår ett öga ner mot vattnet där isen kyler vikens famn
En plats att andas men inte för han.
En plats för oss andra långt ifrån dödens hand,
en plats i vår vandring. En plats för skam,

men inte för han.