Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

hytta



in i dina blå glaskroppar
föll ljuset som vanligt
inte ur samma vinkel
syntes skuggorna dansa
i skenet av de oskyldiga åren
plockade du upp något vansinnigt
hårt och länge höll du det
längst ut i dina händer
smulades det sönder
och i en tunn vindpust
försvann det ifrån dig
inuti ett glödande litet moln
skymtade resterna
av något som alltid funnits
runt omkring dig
stod glasblåsarna i cirklar
längst ut vid sina pipor
och formade nya världar


Fri vers av alfa VIP
Läst 286 gånger och applåderad av 13 personer
Publicerad 2009-02-03 13:08



Bookmark and Share

  Anna Frölander
Jag tycker också om denna, det är mjuka bilder, linjer, livet i poetisk inramning, jag tycker att det är ett öijerskt-sug i denna, jag har nog sagt så tidigare när det gäller din poesi, ständigt dessa upprepningar, men jag menar gott när jag säger så.

Dock är jag inte helt avslappnad och nöjd ;). Jag tycker att det finns ett hack, ett oflyt i texten och jag tror att det infinner sig någonstans i de fyra första raderna, ja, det är nog rad tre som gör att jag kommer ur balans, den övriga texten flyter så mäktigt fint så det är därför som jag inte riktigt kan bortse från att jag trasslar mig där i min läsning.

Du är en grym poet som jag allt för sällan kommenterar men jag läser desto oftare med stor behållning. Tack.
2009-02-03

  arie
likt ett glaspärlespel sprider-sig glaskulorna i allt vidare kretsar och speglar varandra samt den värld som är och blir till - gillar dikten för dess enkelhet ^ dess atmosfär - tack
2009-02-03

  Ulf Lagerholm
älskar denna rakt av, bara för att den är rund, het å vackert blåorange
2009-02-03
  > Nästa text
< Föregående

alfa
alfa VIP

Mina favoriter
brus
Lupus
är det hos norén