Två världar skilda åt

av blod, krig och tårar

Alla dessa minnen

tär på själen

tömmer hålen

i min bröstkorg

Alla dessa lögner slår

som stormande hav gentemot

mitt tunna anlete

min mun, mina ögon

är inget mer än blödande hål

fyllda utav tårar

Alla dessa sekunder

minuter

dagar veckor år!

som du förvillat mig

fått mig att tro på dig

Vid din sida vaggade jag vårt skötebarn

ett liv tillsammans med det jag jag en gång älskat

ett ansikte, jag smekte din kind

du tog min vind

min luft

mitt syre

mitt hjärta

är söndrigt ett enda ihåligt organ som aldrig läker

Ett leende förvillade mig

ett lättsamt byte för en orm som dig

Tomma blickar som sörjer mig

sörjer dig

när kastade du masken

när förvillade du dig själv

Varför passar en systers läppar

bättre än mina

Du ska veta att jag

aldrig någonsin igen vill se Dina

glada munnar ler

där jag sitter gråter dör

jag ber!

Ihåliga ögon på en vidrig mans ansikte

ett falskt leende som tycks lossnat nu

men jag kan inte sörja kärleken

ty mitt hat är starkt

och själen klen

en dag ska du få din belöning

en dag ska ni få mötas

pistolmynningen och Du