genom nödvändig väntan
förbi sammanräknade timmar
blev jag ett
med dig

jag grät i en enformighet
trängda rutiner
kapitulerade tankar
med entoniga rörelser
blev jag ett
med dig

det bor troll i dina ögon

det var så längesen
jag kunde tänka
det var så längesen
jag sov

försenade klarheter
kom ett varför att förstås
varför,
dina tårar aldrig blev inblandade
i mitt liv

tänder lampan