Att lyssna på en bikt
från en människa
som först
när dödens lie
lätt nuddar livet
är både makabert
och rått.

Är det inte lite väl
sent att då ångra
alla missgärningar
du gjort.

Det är ju typiskt gud
att lyssna på en sån
som du
när alla övergrepp
och skändligheter
redan är gjorda.

Så förlåtande och
mild som fadern till
en mobbare mot sitt
bröst ömt trycker.

Vem har för dig ett
monster predikat
att allt du gjort ska
av en gud bliva
dig förlåtet.

Inte ens djävulen
själv skulle i sin
mun ta så stora
ord.

Det var inte guds
son
du slog ihjäl
han var min

det var inte din
ängel du förgrep
dig på
hon var min

det var inte guds hand
som bankade livet ur
uteliggaren
när du av drogerna fick
spel
det var din

vems nya eccoskor
krossade bröst och
ansikte på en okänd
om inte dina

vems ögon såg barnet
blödande påkörd
överges
vid vägens kant
om inte dina

är gud inte klokare
än så
än att istället för
honom
du de besudlade
de mördade
de förgripna
de övergivna
du ska söka
möta
och av dessa
bli förlåten.

Söka Nåd

det har du i hela ditt liv
haft tid att göra
när du ändå var i farten
med att skända och
mörda.

Men inte du, du är
guds barn ett odjur
ett avskum som först
när döden på dig lurar
söker tröst i guds
trygga famn trots att
blodet på dina händer
ännu inte stelnat.

En bikt som får djävulen
att gråtande slå frivolter
när straffets röda
fräsande rasande lågor
flammande högt
dränks falnar och dör
av vigvatten rödvin och
evig förlåtelse.