Hon tog en promenad
i tankegångarna


det första hon stötte på
var rädslan
denna förädiska känsla
som frösådde sig själv

det var ingen överdrift att säga
att rädslan födde fler ungar än kaninen


hon tänkte på hur hon i alla år
slitit med att tukta rädslan


rädslan var psykets hypokondri


nu såg hon hur rädslan
fått lämna plats till tålamod och förnuft
väntan och förtröstan

hon kände sig tillfreds
med blandningen i den rabatten




men vad var det där


hon plockade upp en narrmössa
och en clownnäsa
inte skulle väl dom ligga här



snart stod hon framför något
som gjorde henne lugn och tillitsfull

kärlek mod och vilja

här växte oansenliga växter
tätt och metodiskt
det som drog ögonen dit
var några långa gula blommor

glädjen som hon helst ville se
en eller ett par av i varje rabatt


det hade funnits år när den blomman
växt överallt

nu fick hon hålla ett öga på den
så den inte blev utrotad



sorgen var en nysådd rabatt
små ljusgröna blad stack upp och hon
hoppades det var en härdig sort
och att det snart skulle stå
några gula blommor där
som tecken på att kärleken är större än sorgen



samma väg som hon kommit
gick hon tillbaka

när hon kom till rädslan
lade hon tillbaka lösnäsan och narrmössan


vem vet tänkte hon

öppnade fönstret och njöt av solskenet