Morgonpromenad
Hon tog en promenad
i tankegångarna
det första hon stötte på
var rädslan
denna förädiska känsla
som frösådde sig själv
det var ingen överdrift att säga
att rädslan födde fler ungar än kaninen
hon tänkte på hur hon i alla år
slitit med att tukta rädslan
rädslan var psykets hypokondri
nu såg hon hur rädslan
fått lämna plats till tålamod och förnuft
väntan och förtröstan
hon kände sig tillfreds
med blandningen i den rabatten
men vad var det där
hon plockade upp en narrmössa
och en clownnäsa
inte skulle väl dom ligga här
snart stod hon framför något
som gjorde henne lugn och tillitsfull
kärlek mod och vilja
här växte oansenliga växter
tätt och metodiskt
det som drog ögonen dit
var några långa gula blommor
glädjen som hon helst ville se
en eller ett par av i varje rabatt
det hade funnits år när den blomman
växt överallt
nu fick hon hålla ett öga på den
så den inte blev utrotad
sorgen var en nysådd rabatt
små ljusgröna blad stack upp och hon
hoppades det var en härdig sort
och att det snart skulle stå
några gula blommor där
som tecken på att kärleken är större än sorgen
samma väg som hon kommit
gick hon tillbaka
när hon kom till rädslan
lade hon tillbaka lösnäsan och narrmössan
vem vet tänkte hon
öppnade fönstret och njöt av solskenet