Sista Augusti har nu seglat i land.
Kom farande på ett näckrosblad och stannade vid min strand.

Jag frågade: ”Men vart tog Juni och Juli vägen?”
Du sänkte Din blick och blev förlägen.

”Ha inte så bråttom denna sommar, sa jag till dom.
Men de ropade genast: ”Augusti kom, kom, kom”

”Så nu sitter jag här på ett näckrosblad.
Det gör mig inte så mycket, men jag är långt ifrån glad”.

”Du kan vila lite på min brygga en stund.
Så kan vi titta på månen, den är stor och rund”.

”Man tackar” svarar Du, och hoppar av Ditt näckrosblad.
”Då passar jag på att ta mig ett sista bad”.

Plask! Så ligger Du i vattnet med Ditt glada skratt.
”Månen får vänta, nu måste jag i September få fatt”.

Jag ger Dig min halsduk och vinkar glatt adjö.
Då ropar Du: ”Var inte orolig, September kan inget om snö”.

Det hoppas jag verkligen är alldeles sant.
För annars må naturen ha kommit på kant.

För Sommar ska vara Sommar, Höst ska vara Höst.
Och efter Vintern ska Våren komma till tröst.

Så får vi då hoppas att Juni och Juli till nästa gång.
Lärt sig att Sommaren ska vara lång, lång, lång.