jag vänder mig om i natten
bakom mig finns ingenting
ett vakuum av eko förföljer
mina steg i slowmotion

när mina örontrumpeter värker
av oljudet så stannar jag
när tystnaden värker inuti
ser jag längre in än nu

mina tankar är förvirrade
fötterna slitna och stinkande
jag går vidare i mina drömmar
utan mål och utan plan

projektilen träffar mig hårt
när jag inser att marken
som jag beträder
även detta är tomrum

jag är förblindad
men ser
huset som brinner
och massakern

börja...