månen är inte gul
månen är vit
det ser man när man kollar på den,
och särskillt just nu, från min veranda
dens ljus, i sin tur, röjer undan skuggor
och avslöjar min klädsel
den jag rotat fram längst in
i mig
bara för din skull


jag biter mig i min trasiga läpp, som alltid när jag är nervös,
men märker att den är hel igen
påminns om det jag har klätt mig i
och slutar bita
rädd för att förstöra
igen
rädd för att behöva gömma undan
en gång till

jag vill inte vara ensam mer
och lära mig av mina misstag
för det ju det dem är bra för
misstagen alltså
för lik min maskerad mask är jag för blind att se
det jag gör fel
så att jag av ren rädsla gömmer utstyrseln
i rött
blått
gult
oranget
you name it
och försöker glömma av den

min kropp känner inte igen sig i plagget längre
utan gömmer sig i hörnen
dammig är den
jag är allergisk mot damm

min veranda börjar bli liten
och jag undrar om jag gjorde rätt
i mitt aktiva val
om att chansa
en gång till
blir osäker
vacklande ostadig
instabil labil
mår illa
vill kräkas upp allt

så kommer du
vacker
inte klädd som jag, visserligen
inte än
och det som ville upp, åker direkt ner i magen igen
i fladdrande form
fjärilar
fjärilar med fjärilar i magen

klädd i och av
klädd med och för
klädd för dig
klädd i kärlek.