Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

om såren de oläkta




Säg mig är det inte Eva synderskan som bjuder mig ett äpple?

 

 

Visa mig den svarta jorden,
för var vi inte av jord kommen?

var är kvinnorna med många namn
de vars röster höres ur myllan
våra systrar födda ur synd

som ni dömde till tystnad

 

 

min önskan driva dagg ur morgonljuset
nära livets längtan efter sig själv,

 

men likväl blöder jag,

den röda jorden under mina fötter,
tusen år av frånvaro,
speglar sig i det timliga,

 

gräv och du ska finna,

tystnaden ropa.




Fri vers av Maria Zena Viklund
Läst 367 gånger och applåderad av 10 personer
Publicerad 2009-02-19 11:33



Bookmark and Share


  Lena Renman
Det finns ingen synd skam och skuld annat än i människornas värld och hjärnor. Tycker mycket om dessa rader

"men likväl blöder jag,

den röda jorden under mina fötter,
tusen år av frånvaro,
speglar sig i det timliga,



gräv och du ska finna,

tystnaden ro"


Tusen av av frånvaro för kvinnokraften och det heliga i blodet som visar på möjlighet att befruktas...

Lena
2009-02-19

  Rune Thorsell
Ja, kvinnorna, de som skapar nya generationer — vad gör vi med dem? Tystar, hånar,förslavar, piskar, bränner på bål, stenar till döds, begraver levande.
Större gåva kan ingen man få än en älskande kvinna. Större otack kan ingen ge än den man som älskar sig själv.
Jag är stödjande medlem i "Män för jämlikhet" — ett nätverk som försöker bekämpa kvinno- och barnmisshandel.
2009-02-19

  Mona*
Jo, visst är Eva och kvinnorna syndarna - tills Maria föder fram herren ur sitt egna sköte, och mannen hade inget med saken att göra. Kvinnan blev herrens moder... Man kan använda berättelserna just så som vi gör här. kasta skuld eller upphöja. Kanske ska vi kvinnor ta maria till oss och vandra i stolthet.
2009-02-19
  > Nästa text
< Föregående

Maria Zena Viklund
Maria Zena Viklund