Mitt hjärta har börjat slå
hittat en dörr ut.
Vaknat från mardrömmen
jag överlevde!
Sakta börjar mina ögon vänja
sej vid ljuset.
Ljuset som varit skymd så länge.
Jag finns, äger rätten att ha
drömmar och önskningar.
Ångesten försöker hela tiden sätta
krokben.
Talar om för mej att jag är fel!
Jag är inte fel, jag är ämnad att leva
bara jag kan bestämma när jag
ska finnas eller försvinna.
Idag finns jag, sa nej att jag har inte
tid.
Genast fins rösten som sliter och drar
talar om för mej att jag kommer att blekna
sakta tyna bort.
Inte, ikväll tänker jag finnas och höra mitt
hjärta slå och sända en tanke till dom små.