Jag vet faktiskt inte
Det tillhör en del av vardagen.
Ja jag önskade att jag förstod.
Jag hör av massa personer: "Jag mår inte bra"
Jag sitter kvar och jag lyssnar.
Hemsk historia efter hemsk historia
Och när dem har slutat pratat och det är meningen att jag ska svara.
Vad ska jag säga?
Ska jag säga att jag förstår dem helt och hållet att allt kommer bli bättre?
Ska jag säga ja men min andra kompis har varit med om en ännu värre sak hör på här?
Ska jag säga att det finns 1000 tals och åter 1000 tals personer med samma problem som du?
Om jag ska vara ärlig skulle jag aldrig sagt något av dem svaren.
NEJ! Jag skulle ha sagt:
"Jag vet inte något alls om hur du mår. Det vet bara du själv. Men det jag vet är att jag kan lyssna jag kan hjälpa dig med det du vill. Och det är ingen som har samma problem som dig. NEJ! Du är alltid speciell! Du är en av ditt slag så är alla dinna känslor."
Med enkla ord skulle jag sagt:
"JAG ÄR HÄR FÖR DIG"